Lokal mat = Beredskap!

Under två intensiva dagar har vi tillsammans med producenter, entreprenörer, kommunrepresentanter och engagerade aktörer samlats för att prata om något som berör oss alla, nämligen maten på våra tallrikar.

Att förstå hela kedjan

Konferensen inleds av vår egna Jenny Kangas, som berättar om ”mjölringen” och sätter tonen för dagarna. Vi behöver öka förståelsen för hela den lokala livsmedelskedjan, och hur varje aktör bidrar till vår gemensamma beredskap. Syftet är tydligt: resiliens uppstår genom kunskap, ansvar och samarbete. Staffan Lindberg, vår kunnige moderator, bjuder på personliga reflektioner, sång och härlig stämning.

Den lokala maten

Under måndag förmiddag fick flera lokala producenter och förädlare dela med sig av sina erfarenheter i ett panelsamtal. Vi fick lyssna till en inspirerande presentation från Jädra prästgård, och höra hur de jobbat med bland annat klimatnytta och biologisk mångfald. I panelen sitter dessutom Näsets gröna, Langhard lantbruk och Österby gård. De diskuterar vilka utmaningar som småskaliga producenter står inför, exempelvis ökade kostnader och svårigheter att ta sig in på butiker, och detta instämmer nästa panel med, som består av Skogsbackens ost, Peasmakers och Charlottenlunds musteri.

Gemensamt för dem alla var övertygelsen om att småskalighet och mångfald behövs för att bygga motståndskraft, men det behövs också bättre förutsättningar för de som vill starta eller växa.

“Vi behöver bli fler, inte färre livsmedelsproducenter,” betonade Linda Fidjeland från Jädra prästgård.

Logistik och handelsplatser

Flera aktörer, däribland MatVärden, REKO-Uppsala, Mat och Smaker i Norra Stockholm, Bondens mat i Uppland och Uppsala Matråd, diskuterade utmaningarna kring logistik och distribution. Hur kan små producenter nå ut till butiker och restauranger på ett hållbart sätt? Digitala handelsplatser och att samordna frakter lyfts som möjliga lösningar, men också att ha fysiska handelsplatser som fungerar även i kris.

Forskning och kommunernas roll

Malin Andersson från Uppsala universitet gav en inblick i aktuell forskning om livsmedelssystemens sårbarhet. Få jordbrukare, låg självförsörjningsgrad och starkt importberoende gör Sverige känsligt vid störningar. Därför har kommunerna, betonade hon, en nyckelroll både genom markanvändning, upphandling och utbildning, att stärka kapaciteten före krisen kommer. Samtidigt råder osäkerhet kring vilket ansvar de faktiskt har. En fråga hon lyfter är till exempel för hur länge en kommun ska planera beredskap? Hennes forskning visar att många kommuner vill arbeta mer aktivt med beredskap, men att de själva upplever att de saknar resurser och tydliga riktlinjer.

Vi bjöd in flera kommuner till ett panelsamtal om ämnet.

• Vallentuna använder sig av ett dynamiskt inköpssystem som gör det enklare för lokala producenter att delta i upphandlingar.
• Trosa har drivit projektet Odla vardagsmaten, som knyter ihop odling, kunskap och gemenskap.
• Sigtuna diskuterar huruvida ett beredskapsutskott kan ge frågan politisk tyngd, och hur skolor kan bli en del av lösningen.
• Lund har köpt upp mark för att skydda den mot exploatering

Panelsamtalen varvas med föredrag från bland annat Rebecca Waterhouse om den nationella livsmedelsstrategin, Maria Gardfjell om varför lokal mat är den bästa krisplanen, och Happy Food som berättar om privata uppköp av lokalproducerad mat. Genom presentationerna får vi lära oss ännu mer om olika perspektiv på mat och beredskap. Maria presenterar vilken verktygslåda kommuner har, och Uppsala kommun delar med sig av en kartläggning som gjorts och vilka förutsättningar kommunen har att klara sig i en kris. Det finns ju exempelvis en stor spannmålsproduktion i länet, men inte kapacitet att ta tillvara detta.

Pengar, dejter och politik

Det låter nästan som en ny Netflix-serie, kanske utspelar den sig på Sigtunastiftelsen. Upplandsbygd, Mikrofonden och Coompanion Roslagen & Norrort presenterade var för sig vilka olika möjligheter till finansiering som finns för de som vill starta ett projekt inom de här frågorna. Efter att finansieringen har avverkats från dagordningen är det dags för speeddejting. Nytt koncept för oss på Upplandsbygd, men det verkar ha gått hem hos deltagarna. Ljudnivån ökar drastiskt innan Jenny ens hunnit läsa klart instruktionerna, och dejtingen kör igång. Alla får prata med alla i den tilldelade gruppen, och de har fem minuter på sig att kanske hitta en potentiell (samarbets)partner.

Deltagarna tycker att kommuner måste inse vilket ansvar de har, och att de måste satsa på barn och skolor. En annan tycker att vi måste ta tillvara kunskap från de mer erfarna. Eller varför inte anställa skolträdgårdsmästare? Som ni hör, är det kanske inte det man vanligtvis pratar om på första dejten. Men, detta är ju också mycket mer spännande än de vanliga samtalsämnena.

Vi avslutar med ett panelsamtal med lokala politiker, där borden har fått fundera på frågor de vill ställa till politikerna. Vad behöver ni av oss som vill vara med och förändra? Hur formulerar man en idé så att den kan tas vidare? Kan vi få ett möte med kommunstyrelsen? Som ni kan läsa, så är det entusiastiska personer som sitter bland oss. Vi hade behövt ännu mer tid för att kunna få svar på alla frågor som fanns i rummet. Detta bevisar vilket engagemang det finns för de här frågorna, och politikerna fick nästintill lova att mat och beredskap blir en del av nästa vallöfte.

Vad händer nu?

Behovet av logistik, infrastruktur och långsiktig finansiering var återkommande funderingar under konferensen. Deltagarna efterlyste enklare regelverk för små producenter, rättvisare myndighetsavgifter och bättre möjligheter att utbilda i jordhälsa och livsmedelskunskap. En idé som väckte intresse var att skapa ett Landsbygds- och beredskapskontor inom kommunerna, för att samla och samordna dessa frågor. I januari kommer vi ordna en träff angående skapandet av en digital marknadsplats likt MatVärden, så missa inte detta!

Det vi tar med oss från konferensen är nya insikter om hur vi kan påverka. Oavsett vilken bakgrund deltagarna har så verkar vi vara överens om en sak, och det är att någon måste göra något. Den svåraste frågan av alla är ju, vem är någon?

Sist och slutligen vill vi rikta ett stort tack till alla deltagare, som gång på gång bidrog med kloka tankar och perspektiv. Vi ser redan så mycket fram emot nästa års konferens, hoppas vi ses där!

Missade du konferensen men vill veta mer om en särskild presentation? Mejla då jenny.kangas@upplandsbygd.se.